måndag 11 augusti 2014

RW...


07,25, kommer ut till min ljusa ateljé, sätter på datorn, går in på Aftonbladet som jag gör varje morgon, måste ju kolla läget lite.
Ser bar en rubrik ”EXTRA”, och en bild på Robin Williams.
Nej, nej, nej, säger jag högt för mig själv, nej, nej, nej……inte DÖD!!
Scrollar ner……………Jo, Robin Williams hittad död, självmord.
Slår näven i bordet ”Nej”, det här går jag inte med på. Blir uppriktigt , riktigt ledsen och tårarna börjar rinna. Så konstigt,,,,,,jag känner ju inte honom, ändå inser jag just han betyder något för mig. Han har petat på och berört mig hela mitt liv. Nano, nano…."Mork and Mindy" när jag var barn, Döda poeters sällskap , wow kan fortfarande förnimma känslan av berusning när jag såg den första gången. Senast häromdagen på en skön klippa i Bärstaviken, pratade jag om filmen med mina tonåringar. Berättade kortfattat storyn och andemeningen…….så som jag ser det. Ville att de också skulle se filmen och beröras. Våga fånga dagenJ
”The birdcage”, en underbar film, ”Uppvaknanden”….likaså.

Robin Williams………dags för existensiella frågor igen. "Jaha….så var hans tid ute, var är han nu, vad fasicken gör vi här, varför"?
Läste att han lidit av en svår depression den senaste tiden…..jag känner ju inte karln, kände, hm, men om det var så. Så sorgligt, och vad dåligt han måste mått i själen, vad uppgiven han måste känt sig, för att ens tänka tanken att lämna jorden. 
Åter igen, varför blir jag så ledsen av just det här...vet inte.....det dör ju människor av olika anledningar varje dag, på ruskiga sätt. Varför rullar tårar på kinden av just hans öde och död ? Kanske att han betydde/representerade något positivt för mig, good vibes. 
Och nu, livet bara rullar på. Jag börjar jobba, äter min frukost, kollar vädret ……..så som det bara är, allt rullar vidare och vidare…..och vidare…..
Nano, nano




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar